ivfpappan.se

FEBRUARI 2018

Som jag skrev i förra inlägget så var äggplocket ganska kämpigt. Att se Adele ligga i plågor medans de pumpades in mer smärtlindring var ganska jobbigt.

Vi försöker intala oss att allt vi göra oavsett hur jobbigt det är, är för att vi ska lyckas i slutänden. Sagt och gjort, nu var första och förhoppningsvis sista äggplocket klart.

Efter ett litet tag så kom ett brev från kliniken. Utav 15 utplockade ägg hade 8 st befruktats och utvecklats enligt plan. Vi blev såklart superglada då vi förstått att 8 st embryon är ganska mycket i sammanhanget. Dessa frystes ner i väntan på att återföra ett första embryo.

Anledningen till att samtliga embryon frystes ner var för att Adele hade producerat väldigt många äggblåsor. Då fanns risken för överstimulering vilket kan vara livsfarligt.

Så fort stickan visade att det var ägglossning ringde vi kliniken för att boka en återföring av ett embryo.

Nervositeten var hos mig ganska hög då jag tänkte att nu är det bara att sätta tillbaka de befruktade ägget i Adele och sedan var vi gravida.

Jag var även ganska orolig att det skulle göra lika ont för Adele som under utplocket.

Väl på kliniken fick vi åter gå in i ett litet rum men en brits på. Där inne fick Adele byta om helt och jag fick slänga på mig den blåa rocken och hårnät.

Efter en liten stund kom en sjuksköterska och hämtade oss för att gå med oss in till rummet där insättning/utplock görs.. Där hoppade Adele upp i samma gynstol som utplocket skedde ifrån och läkaren presenterade sig. I en liten lucka bredvid satt embryologen och förklarade att det var ett 2-dagars embryo som såg jättefint ut och som hade klarat upptiningen galant. Båda fick uppge sina namn och personnummer för att inte förväxla embryon.

Läkaren satte ultraljudet på Adeles mage och visade en skärm med en bild på livmodern och pekade vart embryot skulle placeras. Sedan bad hon mig att hålla ultraljudet så att hon skulle kunna göra insättningen.

– håll helt stilla och glid inte åt sidan.

Verkligen lätt då hela magen är full av klet man använder för att just ultraljudet ska glida lättare. Av någon anledning kände jag en extrem press att hålla rätt och tyckte hela tiden att jag vara gled. Läkaren hjälpte till och visade på skärmen igen vart hon placerat embryot. En liten vit prick syntes på skärmen.

Lättade var vi klara med de första och förhoppningsvis denna graviditets sista insättning. Jag svor att om vi gör fler insättningar tänker jag definitivt inte hålla ultraljudet igen.

Nu så är det inplacerat och nu är man väl automatiskt gravida?

Fortsättning följer….