ivfpappan.se

 

 

Nu när vi konstaterat att mina simmare var av god kvalitet och Adéles tester såg bra ut var det dags för Adele att påbörja hormonbehandling. 

 

En hormonbehandling kan göras i ett långt eller ett kort program. Vi gjorde de korta. 

Är man sputrädd så får man lägga den fobin åt sidan om man ska lyckas genomföra detta.

 

Vår hormonbehandling gick till som så att Adéle först fick ta en sorts spruta för att stimulera kroppen att få fler äggblåsor mogna samtidigt. Adele tog den första sprutan under nyårsmiddagen i sällskap av våra kära vänner. 

 

Efter att ha tagit den sprutan varje kväll i fem dagar var det dags för ett ultraljud för att se hur äggblåsorna vuxit.

Under ultraljudet mäter läkaren alla blåsor samt räknar hur många som anses vara stora nog att plocka från. Detta involverade läkaren mig i så jag fick äran att föra anteckningar medans hon undersökte Adele. Vi räknade till 17 stora fina äggblåsor.

Då allt såg bra ut gick vi in i nästa fas. 

 

Fas två innebar för oss två sprutor per kväll. Samma som tidigare men nu även en spruta man injicerar själv och inte bara trycker på en knapp som på den första sprutan. Läskigt !

 

Med oss från kliniken fick vi även en ägglossningsspruta. Den tar man vid en bestämd tid några dagar innan man ska plocka ut ägg och gör att äggen ska vara redo att plocka ut. Läkaren var väldig noga med att poängtera att den måste tas exakt klockslag på rätt dag. 

 

 

Efter ca fem dagar med de dubbla sprutorna var det dags för att ta sista sprutan, den så viktiga ägglossningssprutan. 

 

Strax innan 21 börjar Adéle göra sig i ordning . Hon tar fram den lilla glasburken med vätska som ska dras upp i sprutan . Läkaren hade sagt att vi skulle dra upp vätska till första strecket på sprutan.  Adele springer runt i lägenheten och jag ser att något är fel. Paniken börjar sprida sig i hennes ögon desto närmre klockan närmar sig 21 och hon säger att hon måste ha tappat sprutan som låg i hennes väska. 

 

Panik då sprutan måste tas snart!! 

 

Då vi bor ett stenkast från st Görans sjukhus så hoppade vi in i bilen och skyndade oss dit i hopp om att få en spruta att dra upp vätskan vi hade med oss.

 

Receptionosten ser Adeles panik när hon berättar om hela situationen och säger att hon ska gå och prata med en läkare så vi slipper vänta på vår tur. Strax därefter kommer hon ut med en sjuksköterska som frågar hur många ml  vi ska dra upp i sprutan.

 

Vi -ehhhh, läkaren sa till första strecket…

 

sjuksystern – den finns flera storlekar där första strecket betyder olika.

 

Panik igen…..

Dosen stod inte i journalen och är individuell

 

Den fantastiska receptionisten sätter sig då och försöker ringa samtliga läkare på IVF-kliniken. När ingen svarar sätter hon sig och skriver till dem på Facebook. Vilken hjälte!

 

Eftersom ingen svarade på facebook diskuterade vi fram tillsammans att det måste vara 1 ml som ska dras upp och att vi hellre chansar än hoppar över och får börja om hela behandlingen.

 

På parkeringen till st Görans drog därför Adele upp tröjan och satte den sista sprutan i magen. Klockan är då 22.30.

Precis när vi kommer hem ringer läkaren från IVF-kliniken efter att ha sett receptionistens meddelande på Facebook samt de missade samtalen. Vi drar hela historien och hon bekräftar att vi gjort helt rätt men att vi nu behöver skjuta på äggplocket några timmar. 

 

Efter en helvetesdag somnade vi båda helt slut, äggplock nästa!