Vad kostar det egentligen att göra IVF ?
När man ska göra IVF finns det två alternativ. Antingen går man till läkare och ev får en remiss till en utredning och som sedan kan leda till betald IVF eller så vänder man sig direkt till en privat klinik och betalar själva.
Att få en remiss kan ta tid. En utredning kan ta ännu längre tid. Jag har hört om utredningar som tagit flera år för att sedan få beskedet att de inte får IVF bekostat av landstinget.
Ett avslag kan bero på övervikt, ålder eller levnadsförhållanden eller att man varit naturligt gravid närmsta åren.
I vårt fall gick dock allt väldigt snabbt och smidigt. Detta då Adéles endometrios blir värre utan behandling och att just en graviditet ses som en behandling i sig.
Sammantaget får vi 3 försök bekostade av landstinget.
Varje försök innehåller:
– Hormonbehandling
– Äggplock
– Befruktning
– Nedfrysning om möjligt
– Så många insättningar som man fått befruktade nedfrusna ägg
I vårt fall innebar det att första försöket har 8st insättningar då det var så många befruktade ägg vi kunde frysa ner.
Hade vi däremot inte fått det bekostat av landstinget så hade det kostat enligt följande på Stockholm IVF där vi går:
Startbesök inför privat IVF-behandling
1500 SEK/person
IVF-behandling (inkluderat kostnad för nedfrysning av embryon)
38000 SEK
Paket om 3 IVF/ICSI-behandlingar*
*Kvinnan yngre än 35 år.
69 000 SEK
Paket om 3 IVF/ICSI-behandlingar*
*Kvinnans ålder 35 – 38 år.
74 000 SEK
Paket om 3 IVF/ICSI-behandlingar*
*Kvinnans ålder 39 – 42 år.
79 000 SEK
Frys-ET
16000 SEK
Frysförvaring av embryon år 2-5
4000 SEK
Nedfrysning av spermier
4000 SEK
Frysförvaring av spermier år 2-5
3000 SEK(engångsbelopp)
Det innebär att vi hade behövt betala mellan 50 000 kr – 100 000 kr för att ens kunna försöka skaffa barn.
Dessa pengar garanterar inte någonstans att man faktiskt blir gravid.
I vårt fall hade vi kunnat betala den summan, men för många som redan har det kämpigt så är det väldigt väldigt mycket pengar.
Detta är något jag tycker är fel. går man igenom utredningen och bedöms lämplig som förälder så ska även IVF eller inseminering bekostas av landstinget. Punkt!
Men som med allt annat, försök alltid ha en buffert på iaf 1-2 månadslöner på sparkontot eller i fonder. Man vet aldrig vad som händer i livet och att leva på marginalen kan gör att allt blir svårare eller tar längre tid.
Ni som gjort IVF, har ni betalat själv eller fått det betalt?
Och ni som inte har gjort IVF, hade ni betalat om ni inte kunnat få barn på naturlig väg?
Vi fick en son på det första av de landstingsfinansierade försöken. Nu när vi vill försöka få ett syskon har vi köpt ett 3-pack för 72500 kr!! Men vi vågar inte ta en behandling pga att vi då kommer få betala lika mycket om vi inte skulle bli gravida vilket skulle bli mer än de. Vi får ta lån.
Vi har hittills betalar en hormonstimulering för 32.000 med en färsk återföring som ingick, samt två frysåterföringar för sammanlagt 30,000. Vi har inte gjort landstingsförsök än men kommer göra om vi inte lyckas med de frysta vi har kvar. Valde privat pga att vi skulle få vänta två år efter ett utomkvedshavandeskap, istället väntade vi 1,5 år. Det är skönt och flexibelt med privat vård men det är DYRT.
Hej
Ja de verkar vara lite olika de där, vi fick hjälp direkt på privat klinik bekostat av landstinget. Hoppas det går vägen för er !
Vi började vår resa november 2016 då mina äggledare plockades bort på grund av 5 utomkvedshavandeskap. December 2016 fick vi komma till gyn som remitterade oss vidare till reproduktionsavdelningen, där vi fick besked att landstinget skulle bekosta detta. Mars 2017 var vårat första besök på Stockholm ivf. Första försöket genererade i totalt 4 befruktade, tyvärr ledde ingen till graviditet. På försök nummer två fick vi totalt 10 befruktade där vi blev gravida på insättning nummer 2 (8 kvar i frysen), totalt 6 insättningar. Vår son föddes i augusti 2018. I januari 2019 har vi påbörjat syskonförsök där första inte ledde till något men som vi fick bekosta själva. Om några dagar blir försök 2 som också bekostats själv.
Åh vilken resa ni gjort! Ni är kämpar och jag är så tacksam att ni delar med er ! Önskar er all lycka och håller alla tummarna att det går vägen igen! <3
Vi har valt att betala själva i väntan på att få ställa oss i kö. Har PCOS så får hjälp direkt och utredning mm är gjord. Efter 1,5 år med diverse hormontabletter och sprutor anses det enda återstående alternativet vara IVF. Eftersom det måste gå minst två år sen senaste gemensamma graviditeten (1,5 år sen för oss, slutade i missfall i v 12) så behöver vi vänta ett halvår för att ställa oss i kö. Med semestrar och väntetid skulle det dröja ett halvår till, och då har det gått ett år till innan vi får börja försöka. Och det står vi inte ut med.
Så idag var vi hos kliniken och imorgon sätter vi igång.
Hej Therese ! Jag förstår ert dilemma men tänk på att dubbelkolla. Vi fick betald IVF bara 6 månader efter naturlig graviditet med ett missfall. Önskar er all lycka och hör gärna av dig om det är något du undrar ! / Gustaf
Hej! Vi valde att betala själva. Jag (kvinnan) var 32 år och vi ville inte riskera att slösa bort värdefull tid på köer och väntetider i den offentliga vården plus att jag uppskattar tillgängligheten som ofta finns inom det privata (man kan ringa upp och få svar på frågor direkt utan att behöva bli uppringd på icke-självvald tid, man får direkt-kontakt med läkare under jourtid osv, plus att kliniken låg 10 min promenad från mitt jobb. Jag var också nyanställd och ville kunna gå iväg och lämna prover etc utan att behöva ta ledigt/prata med chefen varje gång). Sammantaget har vi lagt kanske 80 000 kr på två behanadlingar inkl utredning, infrysning, 4 insättningsförsök osv. Blev billigare tack vare bruttolöneavdrag via min mans arbetsgivare. Visst, det är mkt pengar men vården vi fick va mkt bra och mini efterhand, med en 4-årig dotter, så spelar de där tusenlapparna ingen roll alls! Däremot gjorde vi bara ett egenfinansierat syskon-försök innan vi gav upp. Berodde främst på kostnaderna men också att vi hade sämre chans att lyckas fyra år senare och orkade inte med mentalt med alla nederlag samtidigt som man fortsätter att hoppas…
Vi fick de betalt. Blev gravid på första försöket och fick en son. Hade två befrukatde ägg i frysen. När ja ville göra ett syskon försök blev de dock stopp (först) mitt sjukhus sa nej, å mena på att jag redan fått ett barn betalt! Å de undrade om jag ansåg mig ha rätten att få ett till barn betalt?! Att man ens får säga så övergår mitt förstånd! Men jag stred för min sak, de va ju min embryon! Så efter samtal me högsta chefen så fick jag ETT försök på våra två ägg. Om jag hade möjlighet å inte ville vänta mer skulle jag bekosta de själv. För oss tog de nästan 3 år innan vi till sist fick försöka med ivf. Men de va dyrt fast de va gratis ändå då vi bor i Finland. Så nåt högkostnadsskydd för medicinerna fanns inte riktigt. Så de blev ganska dyrt!
Jag och min sambo gjorde 3st gratis försök bekostat av landstinget där vi sedan fick missfall alla ggr o de gick så långt at ja till sist inte klara av att träffa folk som hade barn eller var gravida jag va så arg o bitter! Vi gick sedan till en klinik där allt var så mt tryggare och lugnare i sin miljö dock kostade de oss 60.000 men de var de värt! Vi fick våran son efter 6års kämpande!
Hej Jenny,
a jag förstår precis känslan. Härligt att det gick bra till slut iaf. All kärlek till er.
Glöm inte oss som inte kan få barn via IVF el dyl, som genomgår utredning för att få adoptera, vi borde också få detta betalt för det är inte heller gratis Med vänlig hälsning Helene
Helt enig Helene, att adoptera borde absolut subventioneras!
Bra inlägg och viktigt ämne. Önskar att denna info fanns när vi gick igenon detta för en massa år sen.
Vi fick landstingsutredning som remitterades relativt fort. Hamnade i Uppsala istället för Sthlm, men hade rest till Luleå om så krävts. Hjulen hakade i varandra ganska effektivt vilket var skönt när resan väl startade.
I ärlighetens namn så hade vi nog betalat vad som helst för det vi nu får njuta av.
Vi har inga konstaterade åkommor eller så, men klaffade inte (möjligen påverkat av stress) och övervägde som en sista utväg adoption om det inte skulle gå.
Vi hade en riktigt stökig första återföring som jag inte önskar någon, och det var egentligen första gången under processen där man var tvungen att vänta i månader för nästa återföring. Den gick fantastiskt och av bara farten fick vi barn nr 2 närmast prick ett år senare, på naturlig väg. Det kan ha varit att stressmomentet och längtan släppt.
Önskar er all lycka!
Vi har gjort totalt 8st hela ivfbehandlingar och genomgår just nu vårt 9:e försök. 3st bekostad av landstinget och resterande har vi betalt själva. Så med alla behandlingar, mediciner, resor etc har vi nog fram till idag lagt ca 150.000kr själva. Vi förstår att vi är lyckligt lottade att vi faktiskt kan lägga dom här summorna på det. Nu hoppas vi att den här pågående behandlingen är den sista och att vi faktiskt lyckas. ☺️
Viktigt ämne du tar upp. I Sverige så bekostar landstinget 3 försök inkl. eventuella frysåterföringar för första barnet. Lyckas man inte på de försöken så får man gå vidare privat och bekosta ytterligare försök. Dessutom så måste man bekosta alla försök till syskon oavsett om de tre landstingfinansierade försöken är använda eller ej. Har man tur finns det embryon kvar från första barnet och då blir det ”bara” kostnaden för frysåterföring, har man otur måste man gå igen en eller fler IVF-behandlingar.
Jag tycker liksom du att det borde vara en självklarhet att det ska ingå. Det är ju framtida invånare och skattebetalare för Sverige och i beställningar som har gjorts så betalar en IVF-behandling av sig flera gånger om under livet.
Det är också diskriminerande mot de som har sjukdomen ofrivillig barnlöshet (klassad av WHO sedan länge) att de inte blir behandlade tills dess att de är avhjälpta dvs fått de avtal barns som önskas medan andra med sjukdomar behandlad tills dess att symptomen är avhjälpta alternativt tills dess att det inte går att göra något mer.
Vi är, av privata skäl, inte skrivna på samma adress och trots att vi varit ihop 6 år när vi sökte hjälp så blev vi därför nekade tom utredning. Vi har bekostat allt själva. Drygt 75000 kronor allt som allt. 7 mil enkel resa till ivf-kliniken kostar sitt bara det. Tack och lov tog det sig på andra insättningen och vi har nu världens mest fantastiska son på 5 månader.
Tycker det är sjukt att om man lyckas så får man vara boende hur som helst/ung som helst/sjuk som helst men har man problem så ska allt ifrågasättas.
Vi blev dock väldigt väl bemötta när vi gick privat.
Hej Helena, precis som du skriver så är det märkligt att bara för att ni inte är skrivna på olika adresser så får ni inte betald IVF. Härligt att det gick vägen iaf! ha en bra dag!