ivfpappan.se

Kollade i början av veckan på programmet ”Stockholmspolisen” och har sedan dess inte kunnat släppa vad jag såg.

Det var denna vecka inriktat på våld och missbruk i hemmen.  Man fick bl.a. se när polisen åkte på ett larm hem till en pappa som hade sitt barn varannan helg. Någon slog larm då pappan var kraftigt berusad och hade barnet i närheten. Pappan menade seriöst att han bara hade varit på en liten AW innan han skulle hämta barnet. Polisen lämnade sedan platsen efter att ha skällt ut pappan.

Polisen åkte även till Björns trädgård på söder i Stockholm där flera personer hade slagit larm om att 2 små barn sprang runt bland missbrukarna i parken. Det visar sig att en mamma lämnat bort barnen ett tag till mormor och morfar som i sin tur tagit med barnen till parken där de satt och festade och knarkade. Polisen hittade bl.a. kanyler bland barnens kläder i en ryggsäck. I detta fallet beslagtogs barnen på plats och överlämnades till socialen.

När jag ser detta så väcker det extrem ilska inom mig. Jag vill bara ge mig ut och rädda barnen. Jag tänker extremt mörka tankar om vad jag vill säga och göra med dessa vuxna som förstör och sviker sina barn. Sen kommer jag på hur jag själv agerat när jag sett missbruk i min närhet. Hur bra dessa personer är när de är nyktra. Sen blir jag arg igen när jag minns alla svek.

Jag har träffat många människor genom åren som växt upp med föräldrar som missbrukar, jag har själv sett visst missbruk i min närmsta krets. Vissa blir ”problembarn”, andra blir sk duktiga flickan/pojken. Gemensamt är att de söker uppmärksamhet de inte fått hemma.

Orättvisan känns så väldigt påtaglig när vissa behöver kämpa extremt mycket för att kunna skaffa barn. Som behöver genomgå massa tester, behandlingar och motgångar.

Och sen kommer det någon som inte ens kan ta hand om sig själv och får en massa barn. Vart är rättvisan?

I Sverige är det idag en rättighet att få barn. Samhället ställer upp och bekostar IVF om man har svårt att få barn. Om du bedöms lämplig och bor ihop dvs.

Något krav på lämplighet ställs inte i andra fall. Det är fritt fram för vilken missbrukare som helst att skaffa barn.

I vissa fall upptäcker samhället detta och sätter in stöd och andra resurser. I de flesta fall upptäcks det inte vilket resulterar i trasiga uppväxter.

Detta är något som måste bekämpas. Problem hemma måste upptäckas tidigare, mer resurser måste tillsättas och vården måste bli bättre. Ingen ska behöva växa upp i otrygghet!

Dessa känslor har blivit så mycket mer påtagligt nu när jag själv ska bli pappa.

Jag kommer göra allt i min makt och lite till för att mitt barn ska känna en trygghet i hemmet. Att mitt barn växer upp till en stark och självständig individ som i sin tur gör samhället lite bättre, Barnen är vår framtid och vem kan kräva att de ska ta ansvar för framtiden om vi inte tar ansvar för nutiden?